Laura är 15-årig flicka, hon går sista året på högstadiet och hon driver skoltidningen tillsammans med sin bästa vän Lena. Allt är som det borde vara enligt Laura men under ett lärarmöte som hon och Lena ska skriva om, tillkännages vem den nya matteläraren är. I samma ögonblick som han stiger in i rummet glömmer Laura allt annat och har endast Anders Strandberg, matteläraren alltså, i huvudet.
Lena märker att något är fel med Laura när hon inte skriver artikeln i tid som hon brukar, dagdrömmer och är allmänt frånvarande, men det här är inte hon kan tala med Lena om. Lena skulle bara tycka att det var dumt, idiotiskt, korkat, att bli kär i en lärare som hon bara träffat en gång och inte sagt mer än hej till. På sätt och vis var det väl så men hennes tankar driver alltför ofta tillbaka till Anders och Lena driver längre och längre ifrån henne..
Vad hindrar Lena att säga som det är? Varför frågar hon inte?
SvaraRaderaJag får känslan av att Lena vill bestämma. Hon verkar visserligen snäll, men hon ställer upp krav på hennes omgivning som förväntar att de skall uppfylla och det stör mig!!!! En vänskap ska inte byggas på någons egna regler och tankar, utan av att man kan prata, respektera, dela med sig till varandra.
Lauras förälskelse med sin lärare tror jag har en liten djupare innebörd och samma sak med hennes förvirrande tankar. Det gäller bara att skrapa lite på ytan och sätta sig in i situationen. Hon må vara förälskad kanske i hans handlingar, hans sätt att vara som människa. Hon kanske beundrar någonting hos honom? Eller så är hon så desperat i behov att få någon som ser henne, någon som dömer utan bara finns i hennes närhet. I hennes närhet utan att kräva något av henne?
En väldigt bra sammanfattning Fredrik, du fick med allt som man behöver för att få en bild av boken :). Michelle det låter som om du är en elak lärare som inte gillar barn haha!
SvaraRaderaTackar, tackar sofia :).
SvaraRaderaMichelle; jag håller med om att det verkar lite som om Lena vill bestämma men jag tror inte att hon säger något om det p.g.a. en rädsla av att mista Laura. Dessutom är hon som jag skrev, uppenbarligen skeptisk till en förälskelse gentemot en lärare, förälskelse över huvudtaget. Tyvärr. Men du har helt rätt, båda flickorna bör tala med varandra om det här, göra klart vad de tycker och gå vidare.
Förälskelsen är nog dock inte så mycket kärlek som ett behov av att märkas och att uppskattas då miljön hemma är ganska känslokall.
Så sant om att de bör förlåta varandra om de är riktiga vänner för: En kärlek kommer och går men en vän består!
SvaraRaderaFredrik: JO, jag kan hålla med om det sista du sa. Samtidigt så tror jag fortfarande på det jag uttryckte. Eftersom hon upplever sitt hem som en "krigszon" och i skolan fruktar hon att möta Lena, hennes blickar, kommentarer, mm, så är denne Anders en glad, possitiv man i bakgrunden som kanske förgyller dagen. Jag kommer ihåg till exempel hur hon tänkte att de andra skulle märka att hon inte längre var med Lena, att hon ofta tänker för mycket på vad andra tycker och tänker. Hon verkar liksom smita och hitta en fristad. Anders kanske substiterar för fristaden, eller vad sägs om promenaden med Mozart i öronen??? :O
SvaraRaderaJag säger inte att jag eller du har rätt. Försöker bara komma på olika tankar och frågestälningar.