Bokbloggen HR 10 A

Vi bloggar om böckerna The return of hjärtans fröjd och Ingen grekisk gud precis

söndag 24 april 2011

Ingen grekisk gud, precis - Finalen

Anders Strandberg, en helt vanlig person som gör sitt jobb i skolan och hjälper de personer som har förmågan att göra något större att ta stegen ut i världen.

När man läser boken så skriver för fattaren ofta att Laura träffar på Anders på alla möjliga platser och till fällen, ” man kan tydligen inte gå och sätta sig på ett fik en söndag utan att en ny mattelärare dyker upp på just det fiket”. När man bara hör att han dök upp på just samma fik så börjar man att fundera men lite senare får man en ny uppfattning av situationen. ”- jag ska bara dricka en kopp kaffe. Jag ska gå på en film som strax börjar” vips så fanns det två förklaringar till varför han kom in på det fiket om inte tre, fyra anledningar.

Anledning ett: det beskrivs att det den dagen snöar och snöflingorna smälter på människornas näsor. Det kan bara betyda att det är kalt ute och det snöar. Ibland när det snöar kan det vara besvärligt beroende på hur vädret ser ut. Snön kanske öste ner i den lilla staden, det beskrevs inte. Det enda som var viktigt för författaren var att Anders Strandberg kom in på fiket och man fick ”smaka” på Lauras känslor då.

Anledningen till att författaren har valt att rikta in sig mera på känslor än på miljö beskrivningarna. Det tror jag är för att författaren tycker att man inte behöver miljön runt om för att få en känsla i kroppen på sig själv när man läser boken, och det stämmer helt. Men författare har missat poängen lite grann. Författaren kanske ville göra boken kortare men för att få flera folk att verkligen läsa boken så måste man beskriva miljön runt om, enligt mig. Ser man en däckare så beskriver man miljön först sedan känslorna man får att vara där sen kan man klämma in även känslorna man får när vissa personer kliver in genom dörren eller liknande.

Anledning två: han är kaffe beroende. När man är kaffe beroende som han måste man ta sig en kopp kaffe för att kanske vara vaken eller för att man är beroende helt enkelt. Man känner suget efter mera kaffe och då tar man närmaste fik för att få en kopp kaffe. Eller så kanske han har varit där förut och det är kanske hans favorit ställe för att det gör så gott kaffe där, man vet aldrig. Eller så ville han bara värma sig efter som att det var ju kallt ute.

Anledning tre: han ska kolla på film, han kan inte följa efter laura efter som att han skulle på filmen ju. Ett fik är ett bara ställe att slå ut lite dö tid på. Ta en kopp kaffe eller nått annat gott och sedan gå på filmen. Eller så kanske han väntade på någon på det där fiket som skulle komma för att de skulle kolla tillsammans på den filmen. Det kanske var Stefan vad vet jag. Det kan vara en bra mötes plats med.

Anledning fyra: slumpen, det är inte alltid som man följer efter folk när andra tror det. Kanske var det slumpen som fick dem att båda träffas där. För på skolan kan det inte vara slumpen för där är det bådas rätt at vara där. Båda arbetar ju där. Efter som att författaren inte har beskrivit i boken hur stor skolan är eller hur det mera detaljerat ser ut så är det lätt att ta andra slut satser till att de träffar varandra så mycket. Skolan kanske är jätte liten eller så kan den vara jätte stor men man har bara lektioner i en del av skolan.

Det är inte Anders som söker efter Laura istället är det Laura som är förälskad och söker efter Anders. Hela tiden får man höra i boken hur Laura tänker på Anders och fantiserar om honom. ”Anders Strandberg. Vilket stjärntecken kunde han vara född i?” När det skrivs om Anders och då bara honom är det hans situationer som han går igenom och dem har ingenting med Laura att göra. Så vem är det som följer efter vem?

Mötet med Stefan under lucian var en äkta stund då miljö beskrivningarna fick komma fram och Anders Strandberg var inte längre lika viktig som Stefan nu blev. Vi som läsare var hel bländade av författaren då den bara skrev om hur Anders dök upp här och där. Men då och då fällde författaren in några fina meningar om Stefan. Just under lucian fick man en riktigt stor beskrivning om Stefan och miljön och några starkare känslor en förut.

Det var så vackert i Lauras ögon att hon fällde en tår eller två. Då under bokens tid har laura börjat växa till sig. Hennes kärlek till Anders Strandberg har helt förändras enda sedan det chockerande framträdandet. Stefan var den sista person som Laura skulle tänka sig ställa upp på lucian.

Det är fortfarande fel att ta Lucian som start punkt, att det var då som Laura började få ögonen för Stefan. Men som jag skrev innan så har författaren fällt in några fina ord om Stefan tro det eller inte men redan på sidan 55 så kommer han fram som nått riktigt bra för första gången men det beskrivs för dåligt. ”på samhälls kunskaps timmen var det faktiskt riktigt trevligt att sitta i en grupp med Stefan och Jesper och diskutera brott och straff och lag och rätt”.

Det jag tror med det som författaren har gömt om Stefan är ganska själv klart, författaren ville visa på en riktigt underlig grej. Utan att vi ser det så är vi lika blinda som vi var i boken när vi läste den som vi är i verkligheten när vi är kära. Vi tappar ögonen för omgivningen och fokuserar allt mera på den man gillar just då. Vi glömmer de små detaljer som kommer att betyda en del inför nästa möte med en ny person och ny personlighet. Vi är människor, vi utforskar, vi konkurrerar och det har vi gjort sedan urminnes tider.

Att en person kan dölja så mycket om man inte har en bra kontakt med dem är hel otroligt. Alla är vi olika, men en då spelar vi ett rollspel vi tar på oss olika masker under olika tillfällen det beror på vilka vi är med. Vi har en helt annan mask på oss när vi är med våra tuffa kompisar och en annan när vi är hemma med våra föräldrar. Vi tar på oss en helt annorlunda mask till varje liten grupp/person som vi är med. En mask kan vara tuff för att inte vissa att man är svag. Den kan vara beskyddande för att visa att man bryr sig. Den kan vara blyg för att man inte riktigt vågar visa att man gillar någon. Men det är endast du själv som bestämmer hur många masker du vill ha med dig under resas gång.

Laura har alltid när hon och Stefan har gått i samma klass set en tuff mask på Stefan men nu kom en beskyddande och en lite mer blyg mask fram samtidigt. Det såg laura och med det vaknade hon och började få ögonen för Stefan.

Hennes livs situation var helt förändrad…

Boken var hel okej men saknade de större miljöbeskrivningarna som väcker mitt intresse för att traggla mig igenom en bok. Dem kom dock lite sent i boken enligt mig. Annars var den helt okej och ett plus i kanten ska den ha för det dolda budskapet som man kan spegla ut på sig själv genom boken.

måndag 11 april 2011

Tredje inlägget - Ingen grekisk gud precis

Nu när jag läst ut boken tycker jag att den blev riktigt bra i slutet. I börjar tyckte jag den var ganska irriterande, jag störde mig mycket på hur hon alltid träffade på Anders Strandberg och hur hon alltid tänkte på honom. Men nu i slutändan när hon började umgås med Stefan blev allt så mycket bättre. Det blev mycket verkligare än vad det var först.
Men om vi då tänker på vad författaren vill framföra med boken... är det kanske att vi alla är olika? eller kanske att vi alla får tycka och tänka som vi vill? Själv tycker jag att författaren vill försöka berätta att du som person får gilla vem du vill, du får ha vilka känslor du vill och inte låta någon stoppa dig, inte ens din vän.

Jag tror inte riktigt att det blev som Laura hade tänkt sig. Hon trodde att ingen la märket till att hon gillade Anders men så blev det inte riktigt. Istället blev det ett bråk mellan bästisarna Laura och Lena och det tog ett tag innan de blev vänner igen. Dock verkade det inte som att Anders riktigt förstod vad som pågick just för att han aldrig drog sig tillbaka utan alltid frågade henne om nya grejer.

Tillslut blev allt bra och jag är faktiskt nöjd med mitt bokval vilket jag aldrig trodde jag skulle.

torsdag 7 april 2011

Fjärde inlägget - Ingen grekisk gud, precis

Varför är boken döpt till Ingen Grekisk Gud, precis?

"Det var ingen grekisk gud som satt framför mina ögon. Det var inte ett åttonde underverk, kronan på all skapelse. Inte heller meningen med Big Bang eller evolutionen från de encelliga amöborna tills nu."

Av detta framkommer det att Laura inte ser Anders Strandberg som någon extra snygging eller som något stort och märkvärdigt, utan att han egentligen är en helt vanlig människa. fast kanske med en extra trevlig utstrålning. För grekiska gudar var alltid uppmålade som atleter, perfekta och vackra. Anders var kanske motsatsen till det yttre.

En annan tanke/ syn är att; Anders är någon hon sett upp till, tänkt på och eventuellt sett ett stöd hos. Allt vad hon kände och tänkte på honom så visste hon ändå att han inte var någon gud. Att han inte kunna begå underverk eller fylla det hon behövde eller det hon saknade. Han var ingen gud som skulle lyfta upp henne i svåra stunder eller någon som hon kan ge sin tro till. Ingen som hon kunde be till och som på något sätt skulle höra och se det.

onsdag 6 april 2011

Andra inlägget - Ingen grekisk gud precis

Nu har det gått en tid sedan jag skrev sist så det kanske är bäst att skriva lite nu...

I marginalen står det att jag ska blogga om miljön så antar att jag gör det.
Jag har inte upplevt att hon har beskrivit så mycket om miljön. Hon beskriver mer känslor än hur det ser ut i tex ett rum. Jag tror också att det är lite meningen i boken. Har hon mindre miljöbeskrivningar får hon in mer text om känslor som boken verkligen handlar om. Jag tycker inte att någon miljöbeskrivning behövs i just en sån här bok. I den här boken är det känslor som tar över miljöbeskrivningarna och det gillar jag.

söndag 3 april 2011

Tredje inlägget - Ingen Grekisk Gud precis

Jag måste erkänna att boken ändå inte var så tokig ändå, i slutändan. Även om boken kan uppfattas som lite orimlig, överdriven och kanske orealistisk så finns det ändå många tankar och detaljer som är tänkvärda.

Att överdriva en text kan vara ett sätt att betona och understryka det som ska fram. Sedan beror det på personligheter också. Vad man tycker om och hur man uppfattar det som skrivs. I vissa fall har författaren på detta sätt betonat känslor, intryck och händelser som inträffat Laura. Visst, emellanåt kan man bli lite irriterad men samtidigt har det en viss charm. Författaren har en del poänger. Till exempel det här med vänskap, förhållande till föräldrar, mm. Det kom ju en del funderingar på hur Lauras och Lenas vänskap egentligen var och jag kommer ihåg att jag var irriterad över att Lena jämt satte upp normer och regler som skulle följas. Sedan kom det ju fram olika förklaringar på detta beteende; tydliga eller mer som antydningar. Allting beror ju på någonting. Det brukar ofta finnas ett skäl till de saker man säger och gör. Skäl till varför man är som man är. Sedan varierar ju dessa; det kan vara från att hävda sig själv, att vilja bli sedd, hitta sig själv, gammalt inrutat mönster från sin barndom eller ett sätt att försvara sig. Det finns oräkneliga många skäl till varför man agerar på just det sättet. Vi är så komplexa att det inte går att sätta en så kallad "diagnos" på varför.

Boken har många budskap tror jag, eller önskar jag i alla fall. Jag tror att boken vill förmedla:

· Att allt beror på någonting

· Att vara sig själv och inte försöka vara eller ge intryck till något annat

· Att det inte är fel att ställa sig frågor och ”kritiskt granska” olika saker. Till exempel granska andras motiv eller ens egna tankar, speciellt då om man tänker för mycket.

· Inte dra förutfattade meningar

· Att börja tänka själv, på sitt liv, sina kompisar, hur vi behandlar andra och oss själva osv.

· Att våga bryta mönster och pröva sig fram

Det viktiga är inte prylar, oss själva, karriär och mm utan människorna runt omkring oss. De som skapar våra erfarenheter, upplevelser, glädjeämnen och sorgebekymmer. Människorna runt om oss är de som formar oss. Jag instämmer i ordspråket; De som umgås med de visa blir vis men de som umgås med de enfaldiga går det illa.

torsdag 31 mars 2011

The return of hjärtans fröjd- Första inlägget

Jag har kommit halvvägs i boken men har ändå inte fått en bra uppfattning om den. Så här långt vet jag att han är kär i en tjej som heter Ann-Katrin Svensson som är hela bokens största huvudperson förutom han själv.Ann-Katrin har rött hår och doftar citron, det är den beskrivningen man fått av henne. Han träffade Ann-Katrin på bussen på väg till skolan och han blev förälskad ,han förstod då att Ann-Katrin var "hjärtans fröjd". Dom fick en natt tillsammans och ni vet nog vad som hände då ;) efter det åkte han till USA och när han kom tillbaka så var hon borta och han börjar med den besatta jakt på att hitta henne, han förföljer hennes mamma och jagar fatt på hennes bästa kompis. Jakten spårar nästan ur. Sen får han plötsligt tag på hennes adress och längre än så har jag inte kommit. Men under historiens gång så träffar han en ny tjej som heter Amina och han gillar nog henne men inte på samma sätt som "hjärtans fröjd". Amina är en invandrar tjej med ett vackert leende och en elak storebror och minst 4 gangsterkusiner, det är ett internskämt för dom som läst boken. Sen är det såklart hans bästa vän Johan som han ska iväg och tågluffa med, man vet inte så mycket om honom. och det är också hans sämsta vän Henke som är en som en "tejpbit" förklarar han i boken. Om huvudperson 2 han som berättar vet jag ingenting om, jag vet inte vad han heter, hur gammal han är eller hur han ser ut. Man vet ingenting om honom.

Den här boken utspelar sig i en större stad tror jag, man vet inte så värst mycket om staden han bor i heller mer än att den ligger längst kusten för han och hans syster badar i havet (saltvatten) så jag gissar och tror att den här boken utspelar sig i Stockholm. Han är duktig på att beskriva dom rätt onödiga sakerna i boken som Ann-Katrins bästa kompis skola "Hon går på en av de gamla skolorna, en tung stor tegelbyggnad med fyra våningar. Över entrén står det textat med guldbokstäver: Herrens fruktan är vishetens begynnelse."
Han använder sig inte av miljöbeskrivningar. Han vill nog att vi ska skapa en egen bild av hur det ser ut där han bor och staden med stranden och allt.


Boken är lite knepig att läsa eftersom han har en tendens att hoppa en hel del. Han kanske skriver om att han sitter på bussen och så helt plötsligt så skriver han om en helt annan sak och det kan vara lite knepigt att relatera till hans handlingar. Han skriver boken som en "jag självbiografi" , med det menar jag att han skriver i jag form : ex Jag och Henke satt och käkade.
och hela boken är ju som en självbiografi om killen som berättar historien.
Jag tycker personligen att man fastnar i boken väldigt fort och man relaterar direkt till sina vardagliga problem. Boken är bra men knepig och väldigt speciellt skriven. Det tar ett tag innan man förstår vad själva boken handlar om.

Bra ungdomsbok!

måndag 21 mars 2011

Andra inlägget - Ingen grekisk gud precis

Eftersom det var ett tag sen jag skrev mitt första inlägg tyckter jag att det är dags för mitt andra. Jag undrar över det som står i marginalen, angående hur miljön beskrivs i boken.

Jag tycker att det kan vara svårt att analysera och fundera över miljön i boken; Vad de olika miljöerna understryker. Om det förstorar eller förminskar olika händelser. Varför vissa detaljer nämns och andra inte, osv. Visst, frågorna kommer, men hur är det med svaren?

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Så om bokens miljöer och händelser skulle ritas upp, med olika färgnyanser, hållning, placering av människor och andra detaljer mm, skulle det hela gå så mycket bättre. Jag tror nästan att boken skulle börja i ljusa nyanser och färgskalor, fast med ganska kraftiga markerade skuggor som vilar över bilderna, som omedvetet tynger ner bilderna. Dessa skuggor skulle få en att ana att det finns saker under ytan, att någonting kommer att framträda ur de glada och intetsägande "bilderna". Kanske att skuggorna sakta skulle ta över bilderna helt för ett kort ögonblick? Miljöbeskrivningen kan hjälpa till att belysa männsikornas sinnesställning, humör och förtydliggöra detaljer som man kanske inte annars skulle uppmärksamma.

Jag tycker inte att boken beskriver så mycket av miljöerna, utan mest berättar att hon går ut från skolan, går in på sitt rum osv, utan en särskild beskrivning. Boken tar upp den hon träffar, den hon ser, den hon hör, det hon tänker och den hon pratar med. Allting, känns det som, bygger på Laura. Det verkar som att det viktiga inte är miljöerna, utan hennes känsloliv.

Det kanske är skrivet så för att författaren vill lämna resten till läsarna, att de själva ska klura ut och avgöra resten? Varför? För att få oss mer engagerade? För att framhäva huvudpersonen i boken? För att betona en vilsen tonåring som inte har koll på omgivningen, utan bara på sig själv och sina känslor? Denna fråga ställde jag just för att jag tycker att boken bara snurrar runt henne, hennes känslor, osäkerhet, längtan och oförmåga att lösa saker. Eller kanske bara för att få oss att tänka till? Eller bara för att inse vad som prioriteras i boken?

I slutändan är det ju ändå vi, enskilda individer, som målar upp händelserna själva. Det är vi som gör oss egna uppfattníngar och intryck av det vi läser. Det är vi som styr hur stora och betydelsefulla bokens händelser och personer blir. Detta i sin tur styrs av våra uppfattningar, erfareneter, associationer, mående och av vår egen tankeförmåga