The return of hjärtans fröjd- Första inlägget

Jag har kommit halvvägs i boken men har ändå inte fått en bra uppfattning om den. Så här långt vet jag att han är kär i en tjej som heter Ann-Katrin Svensson som är hela bokens största huvudperson förutom han själv.Ann-Katrin har rött hår och doftar citron, det är den beskrivningen man fått av henne. Han träffade Ann-Katrin på bussen på väg till skolan och han blev förälskad ,han förstod då att Ann-Katrin var "hjärtans fröjd". Dom fick en natt tillsammans och ni vet nog vad som hände då ;) efter det åkte han till USA och när han kom tillbaka så var hon borta och han börjar med den besatta jakt på att hitta henne, han förföljer hennes mamma och jagar fatt på hennes bästa kompis. Jakten spårar nästan ur. Sen får han plötsligt tag på hennes adress och längre än så har jag inte kommit. Men under historiens gång så träffar han en ny tjej som heter Amina och han gillar nog henne men inte på samma sätt som "hjärtans fröjd". Amina är en invandrar tjej med ett vackert leende och en elak storebror och minst 4 gangsterkusiner, det är ett internskämt för dom som läst boken. Sen är det såklart hans bästa vän Johan som han ska iväg och tågluffa med, man vet inte så mycket om honom. och det är också hans sämsta vän Henke som är en som en "tejpbit" förklarar han i boken. Om huvudperson 2 han som berättar vet jag ingenting om, jag vet inte vad han heter, hur gammal han är eller hur han ser ut. Man vet ingenting om honom.

Den här boken utspelar sig i en större stad tror jag, man vet inte så värst mycket om staden han bor i heller mer än att den ligger längst kusten för han och hans syster badar i havet (saltvatten) så jag gissar och tror att den här boken utspelar sig i Stockholm. Han är duktig på att beskriva dom rätt onödiga sakerna i boken som Ann-Katrins bästa kompis skola "Hon går på en av de gamla skolorna, en tung stor tegelbyggnad med fyra våningar. Över entrén står det textat med guldbokstäver: Herrens fruktan är vishetens begynnelse."
Han använder sig inte av miljöbeskrivningar. Han vill nog att vi ska skapa en egen bild av hur det ser ut där han bor och staden med stranden och allt.


Boken är lite knepig att läsa eftersom han har en tendens att hoppa en hel del. Han kanske skriver om att han sitter på bussen och så helt plötsligt så skriver han om en helt annan sak och det kan vara lite knepigt att relatera till hans handlingar. Han skriver boken som en "jag självbiografi" , med det menar jag att han skriver i jag form : ex Jag och Henke satt och käkade.
och hela boken är ju som en självbiografi om killen som berättar historien.
Jag tycker personligen att man fastnar i boken väldigt fort och man relaterar direkt till sina vardagliga problem. Boken är bra men knepig och väldigt speciellt skriven. Det tar ett tag innan man förstår vad själva boken handlar om.

Bra ungdomsbok!

Andra inlägget - Ingen grekisk gud precis

Eftersom det var ett tag sen jag skrev mitt första inlägg tyckter jag att det är dags för mitt andra. Jag undrar över det som står i marginalen, angående hur miljön beskrivs i boken.

Jag tycker att det kan vara svårt att analysera och fundera över miljön i boken; Vad de olika miljöerna understryker. Om det förstorar eller förminskar olika händelser. Varför vissa detaljer nämns och andra inte, osv. Visst, frågorna kommer, men hur är det med svaren?

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Så om bokens miljöer och händelser skulle ritas upp, med olika färgnyanser, hållning, placering av människor och andra detaljer mm, skulle det hela gå så mycket bättre. Jag tror nästan att boken skulle börja i ljusa nyanser och färgskalor, fast med ganska kraftiga markerade skuggor som vilar över bilderna, som omedvetet tynger ner bilderna. Dessa skuggor skulle få en att ana att det finns saker under ytan, att någonting kommer att framträda ur de glada och intetsägande "bilderna". Kanske att skuggorna sakta skulle ta över bilderna helt för ett kort ögonblick? Miljöbeskrivningen kan hjälpa till att belysa männsikornas sinnesställning, humör och förtydliggöra detaljer som man kanske inte annars skulle uppmärksamma.

Jag tycker inte att boken beskriver så mycket av miljöerna, utan mest berättar att hon går ut från skolan, går in på sitt rum osv, utan en särskild beskrivning. Boken tar upp den hon träffar, den hon ser, den hon hör, det hon tänker och den hon pratar med. Allting, känns det som, bygger på Laura. Det verkar som att det viktiga inte är miljöerna, utan hennes känsloliv.

Det kanske är skrivet så för att författaren vill lämna resten till läsarna, att de själva ska klura ut och avgöra resten? Varför? För att få oss mer engagerade? För att framhäva huvudpersonen i boken? För att betona en vilsen tonåring som inte har koll på omgivningen, utan bara på sig själv och sina känslor? Denna fråga ställde jag just för att jag tycker att boken bara snurrar runt henne, hennes känslor, osäkerhet, längtan och oförmåga att lösa saker. Eller kanske bara för att få oss att tänka till? Eller bara för att inse vad som prioriteras i boken?

I slutändan är det ju ändå vi, enskilda individer, som målar upp händelserna själva. Det är vi som gör oss egna uppfattníngar och intryck av det vi läser. Det är vi som styr hur stora och betydelsefulla bokens händelser och personer blir. Detta i sin tur styrs av våra uppfattningar, erfareneter, associationer, mående och av vår egen tankeförmåga