Laura och Lena lever i den mest krisfyllda tiden. De håller på att utvecklas som allra mest. Deras tanke- och diskussions förmåga. Deras kapacitet att ifrågasätta, vinna, uttrycka och förstå saker och ting utvecklas och tar form. Samtidigt verkar det som om, båda två, har det lite kämpigt hemma. Lena med skilsmässa och Laura med, det som hon upplever, ett kallt och bråkig hemmiljö, där de inte riktigt älskar varandra. Detta bildar en osäkerhet och då man gärna reagerar överdrivet eller fel.
Lauras förälskelse, är nog mer en drömbild av Anders. Hon känner honom inte riktigt och det lilla hon vet om honom är egentligen att han har lagt märke till henne. Han har sett henne utan att bråka, utan några uppsatta normer, utan att anklaga, mm. Han har sett henne som hon är och accepterar den hon är. Vem vet, han kanske är en av de få vuxna i hennes omgivning som har pratat med henne, respektfullt, i förtroende och öppet. Egentligen kan hennes förälskelse ha med att hon för första gången känt sig accepterad. Kanske också därför hon drog sig undan Laura? Vet inte?
Lauras förälskelse med sin lärare tror jag har en liten djupare innebörd och samma sak med hennes förvirrande tankar. Det gäller bara att skrapa lite på ytan och sätta sig in i situationen. Hon må vara förälskad kanske i hans handlingar, hans sätt att vara som människa. Hon kanske beundrar någonting hos honom? Eller så är hon så desperat i behov att få någon som ser henne, någon som dömer utan bara finns i hennes närhet. I hennes närhet utan att kräva något av henne?
De flesta har kommenterat om hur nära vänner Laura och Lena är. Själv undrar jag hur stark denna vänskap egentligen är. Visst, kanske Laura skäms över sig själv - över att vara förälskad i en lärare - men om de är riktigt nära kan hon ändå lätta sitt hjärta och berätta för Lena, som skulle kunna stötta och ge råd.
Samtidigt, ska inte en vänskap vara kravlös och osjälvisk? Ska den inte vara öppen och ärlig? Lena som hela tiden tycker si och så, som ställer upp normer och principer för både henne och Laura. Laura har sitt liv att leva, de kan vara kompisar fast att de inte har samma normer.
Nog tror jag att de är nära kompisar, men är den "äkta"? Om inte, så kanske dem inte har prövat den (vänskapen).
jag förstår dina tankar, men jag tycker ändå inte att det känns som en femton åring tänkt det här.
SvaraRaderadet känns som om hon prioriterar helt fel saker och har en annan moral
Jo, men nu är det ju jag som har tänkt. :) Men jag håller med dig. Jo, hon tänker mycket på vad andra tycker och tänker, men jag tror också att hon kanske börjar att gå/"finna" sin egen väg.
SvaraRaderaDet är som Simon säger, det känns väl inte riktigt som om det är en femtonåring som tänker, och Michelle har nog rätt i att det kanske inte är så mycket förälskelse som ett behov att bli sedd, utan att dömas och att känna sig bekräftad.
SvaraRaderaAngående Lena har du helt rätt. De är definitivt inte de goda vänner många tycks tro om Laura är så rädd för att berätta något så litet som att hon är kär i en lärare och Lena skulle ha så svårt att acceptera det.